Anella

en häst...ett kungarike för en häst...en islandshäst.

Snön faller pluffig och mjuk. Jag vill ut och rida. Det finns stunder man riktigt värker efter en häst, men också dagar man är glad åt att slippa. Denna vinter har varit pefekt. Ingen lera, ingen smetig päls, ingen mugg, inga kladdiga täcken. Gud vad jag vill ha en häst denna vinter. Men har ingen!!

Berit

Nu är jag ensam härskare över hus och tjänstefolk. Jag har intagit den gamla kattens position och trivs med tillvaron. Man kan också se på min figur att jag har pli på min människotjänare. Hon är bra på att koka torsk, något annat vill jag inte ha.

Nej, det går inte riktigt bra som dom säger i reklamen. Inte bra alls faktiskt.

Näsan är svullen, axeln öm och tummen kan jag inte använda...men mattan är vit, mjuk och jättefluffig. Härlig att köra ner tårna i. Vi får se hur länge den är sådan. När jag hade en vit katt hade jag köpt en röd ryamatta lagom till fällningsperioden och nu när jag har en brunrandig katt har jag alltså gått och köpt en vit ryamatta och fällningsperioden väntar. Vad skall jag satsa på nästa gång tro.

Anella

Köpte idag en matta i shoppingcentret. Dom har en sån där snurrande bankdörr. Jaja vad som hände vet inte jag men mattrullen jag bar på måste ha hakat upp dörren för SMACK så satt jag som en flundra på glaset. Dörren hade fastnat men jag hade fortsatt rakt fram. Näsan började blöda och axeln och tummen känns dubbelt så stora. Jag skall inte ut i stora världen, det är tydligt det. Nu är ialla fall matta och jag hemma. Den är vit, fluffig och jättesnygg. Det skall bli spännande att se hur min näsa ser ut imorgon.

Anella

Igår var jag tvungen att avliva min ögonsten Seiko. Han har varit sjuk en längre tid och efter ett otal besök hos veterinären tog jag detta hemska beslut. Inatt har jag hört honom tassa omkring i huset som vanligt men när jag vaknade var han ju inte där. Berit letar och jamar också hjärtskärande.