- Bodi -

Människan har försvunnit. Jag har inte sett henne på flera dagar. Vågar ju inte hoppas något ännu men......kan jag ha blivit av med henne? Den där andra gapande människan skulle ha varit här igår men hon kom inte hon heller.

Kanske att jag slipper gå så där med föttena  nu och kan få bli utsläppt på sommarbete istället. Hoppas!!!

- Bodi -

Jag hoppade igår.

Jag blev så sugen. Nu har jag såååå dåligt samvete. Vi skulle över en bäck i skogen och människan trodde ju att jag skulle gå försiktigt över som jag brukar, men jag bleeeev så sugan så jag var bara tvungen att hoppa. Det gick bra! Hon höll sig kvar!

- Du kan väl inte hoppa när jag har mina töltläder, gastade människan.

- Vadå töltläder. Skulle inte jag kunna hoppa för att hon har töltlädet! Jisses, och töltläder förresten, varför skall hon ha det? Det är väl jag som töltar!!! Hon klamrar sig ju bara fast ju.

Var jag taskig eller? Neeeej, hon får ju sluta fisrida!

   - Bodi

Katten har skadat ett ben. Hon fick åka till veterinären och få en jättestor spruta med smärtstillande. Nu ligger hon på sängen och skall äta jätteäcklig meducin i flera dagar så under tiden snor jag denna blogg.

Det är jag som är hästen. Jag skall nu berätta om mig och människan.

Människan kom en dag förra sommaren och skulle skritta tre varv. Ok, det kan väl gå an om hon blir glad för det. man är ju en gentleman. Meeeeen, hon red ju en hel timma!!! Inte nog med det utan hon kom igen och igen och igen och nu verkar jag inte kunna bli av med henne. I början nöjde hon sig med att jag gick i en för mig bekväm grisepass men nu är hon mera vrång och vill att jag skall gå så där med fötterna, ett, två, tre, fyr, ett, två tre, fyr, tölt. Hur urjobbigt som helst och jag blir genomsvettig. Ibland kommer det en annan människa. Hon ställer sig mitt i ridbanan och gapar. Då får jag riktigt skärpa mig och gå mitt finaste. Då blir min människa så lycklig och klappar och pussar mig och säger att jag är VÄRLDENS bästa häst och då tycker jag atthon är helt ok att ha. Sen kommer hårda dagar när hon skall träna på det hon lärt sig. Har ni också sådana människor runt er?

I morse kom hon medan jag låg högt uppe på berget och latade mig i solvärman och då ville att vi skuller ut och rida.

Pust, ingen rast och ro alls.

Lisa red med på min kompis Krummi och ponnyn fick också följa med. Han behövde inte bära på någon människa.

Det var ganska mysigt i skogen och jag gick sååååååå bra sa människan och då blir ju jag också glad.

Hejsvejs så länge.

Nu har hon mockat hagen och boxen så nu ska jag lata mig igen tills nästa gång hon kommer.

- Berit

Här har jag legat hela vintern på soffan. Väldigt ofta har den varit ledig på kvällarna. Ja, människan har varit hos den där hästen. Någon gång om dagen har jag luktat på vädret när dörren varit öppen men som tur är har jag lyckats vara på den rätta sidan (insidan) när den stängts. Livet har helt enkelt varit makligt och lugnt.....tills.

I fredags kom människan hem och hade en sån där skällis i ett snöre. Efter kom ongen bärandes på en bur och en stor bärkass med saker. HJÄLP han tänker flytta hit, skällisen alltså. Jag tog mitt största pantersprång upp i köksfönstret och in bakom gardinen. Jojomensan, ongen ställde ner buren i öppningen till köksdörren och sa.

- Nu kan inte hunden komma in och katten kan komma ut om hon vill.

Jag kan ju säga att jag låg bakom gardinen hela kvällen. När natten kom fick hunden sova i ongens rum med stängd dörr och jag fick som tur var komma ut från köket så jag kunde kissa på min toalett. Sova i sängen fick jag också göra men när morgonen kom blev jag instängd i köket igen. Fram på dagen fick jag lust att nosa lite på hunden.

Han var inte så farlig så till slut kunde jag sakta och försiktigt återta min plats på soffan. På kvällen kom en annan människa och hämtade honom. Puh säger jag, jobbigt var det och två dagar räcker.

Förvisad till fönsterbräda med matskål, märk att det BARA är torrisar :(

Människan sa

- det går nog bra

och så tog hon bort buren och Skällisen närmar sig, bläää om

Om jag tittar bort så finns han kanske inte, för nu är han läskigt nära

  .

Han var inte så farlig, jag kan ligga här på soffan om jag glor hår tpå honom

så han fattar vem som bestämmer.

- Berit

Här är det älgjakt nu. Jag hoppas dom skjuter homom, den där stora bruna. Jag vet nu att det heter häst.

Här har människan klagat på mig att jag bara är ute och aldrig ligger på soffan med henne. Nuförtiden är det hon som ränner till den där hästen flera dagar i veckan och hon är borta i timmar. Hon kommer hem och slänger en stinkande hög med kläder på golvet och gnyr över ömma muskler. Om det är någon fart i dom där älgjägarna så har dom ju chansen till god jakt nu. Han är ju älgfärgad och det är mycket kött på honom. Människan påstår ju hela tiden att han är för tjock och måste motioneras. Suckjam, vad jag är trött på denna häst!

Berit

- Människan sticker iväg och är borta i timmar (känns det som). Flera gånger i veckan gör hon detta. När hon kommer hem luktar hon illa och stönar och slänger sig på soffan.

- Ojojoj vad stel jag är pustar hon.

Så ligger hon där och lägger upp bilder på människornas kattbook. Jag har sett dom.

Hon har skaffat sig ett annat djur. Huuuur kan hon göra så?

Så här ser det illaluktande djuret ut. Som tur är har det inte flyttat in här ännu för skall han också ligga i sängen så tänker jag protestera.

Berit

- Jag och Felix har varit iväg och sprungit kattaraton.

Felix var lite sen i starten så jag passade på att få ett ordentligt försprång men i slutet kom han nästan ifatt mig.

Jag kutade det värsta jag orkade......och vad händer............Felix kutar fel väg

Ja, så kan det gå. Jag VANN!!!!!

Nu ligger jag på soffan med svidande tassar.

Det är allt tur att det är ett år tills nästa Kattaraton.

-Berit

Neeej, det var inte jag som gjorde det!!!!

Okej, det kanske bara var jag i huset men vadå???

Hur kan man bara ställa ett ris på där provisoriskt i en för stor kruka och bara åka iväg?

Jag skall fixa det ikväll, sa människan. Man skall väl göra saker ordentligt.

Nu gick det ju som det gick med vatten över hela parketten och så skyller hon på mig.

Det där skulle ju vilken virvlande dammråtta som helst kunnat göra, så stora som dom är i det här huset.

Nej, det är taskigt att skylla allt på katten. Jamarns taskigt!