Nu har det flyttat in en ny människa här intill. Ni vet där ”Norskarna” bodde tidigare.

Det är en blyg stackare. Gömmer sig hela tiden under en filt. Min människa säger att det är en motorcykel och att den är farlig så att jag måste akta mig. Men den verkar mera rädd än farlig tycker jag. Jag har försökt att hälsa på den men den rör sig inte och vill inte prata. Farlig tror jag inte att den är för den har varken fräst eller morrat åt mig. Jag har varit ganska nära och luktat lite försiktigt på filten. Den luktar ganska likt den bilen som jag åkte i när jag kom hit till Anella. Jag tror att vi kanske kan bli vänner.

Jag håller mig undan lite jag.

När människan kom ut i köket började hon oja sig något alldeles förskräckligt.

Pust och stön och stånk kom ur munnen. Jag förstår ingenting. Snabeldraken kom fram i ett jehuh. Jag kröp in under soffan. Vatten började skvala och köksmattan bars ut till badkaret. Det blir ett himskans väsen om jag sölar ner lite men alla dammråttor som hon samlar under soffan. Det är tydligen skillnad det.

Detaljbild, torsken syns ju knappt.

Hej igen.

Jag har haft en härlig påsk. Har förstås lämnat människan lite ensam. Det var ju så himla bra kattväder hela helgen så hon fick klara sig själv. Undrar om det finns någon som tar hand om övergivna människor.

Här kan vi katter få hjälp.

http://www.kattkedjan.se/

Imorse kastade sig människan ur sängen i svinottan. Jag skall gå och spinna sa hon. Vadå spinna? Det kan man väl göra lika bra i sängen eller för den delen i soffan, på mattan, på trädgårdsplattorna, jag precis överallt faktiskt. Människor är bra konstiga. Jag förstår mig inte på dom.

Vad tror ni jag fick för mat idag igen. Caninmat!!! Finns det ingen rättvisa här i värden. Jag har ju fått veta att människan slängt in både Jansson och köttbullar i trynet idag. Plus dessert! Förut kunde man ju ringa till kommunen när djur blev misshandlade men nu är det ju Länsstyrelsen. Åker dom ut till katter som inte får sin dagliga torsk tro. Blir det ingen förändring kommer jag ju att tyna bort och då vete katten varför man skall bo i bostadsrätt. Det skulle ju vara så fint det. Detta börjar likna min barndom i ladan.

Detta får jag leva på. Förstår ni hur jag har det? Suck.

Berit

Hon ger mig Caninmat. Jag skall tydligen magras av. Själv äter hon mest hela tiden.

Jag äter  inte den maten fast den heter kunglig. Jag äter bara torsk. Smakade lite  på den inatt. Kan nog vara bra att ha som nödmat men jag tänker inte äta den när hon ser det.

Tror ni inte hon var där med kameran ändå. Blixt i ögonen fick jag också.

Berit

Jag tar ju hand om den här gatan. Varje lägenhet har en liten trädgårdstäppa framför.

Alla dessa har jag bearbetat ända sedan det vita på marken försvann. Jag har grävt, gödslat och flyttat om växterna så att det skall bli så bra som det bara går. När jag skulle ta den sista täppan i morse var jorden helt täckt av galler. Jaha, hur har dom tänkt att jag ska kunna göra något åt denna rabatten då? Nu får dom ju klara det själva och då blir det väl som det blir då.

Skyll inte på mig.

Berit

Jag bor ju numera i bostadsrätt. Det är fyra gator och i mitten ligger en ganska hyfsad kattskog faktiskt. På alla gatorna bor det flera katter men på "min gata"

är jag ensam katt nu sedan "norskarna" har flyttat. Jag måste då ta hand om allt själv. Alla fåglar som måste smygas på, alla löv som måste jagas, alla tanter som måste pratas en stund med, alla bilar som måste stoppas från att köra för fort och en massa annat. Idag har jag passat gatan hela långa dagen och nu måste jag ta igen mig på soffan.